När man spanar in medelålders gubbar på stan

 Idag har Lotta och jag haft en intressant dag i Helsingfors. Vi har jobbat på vårt projekt om barn på 60 talet och därför intervjuat en hel bunt random människor på stan. Det tog väldigt länge att samla på sig tillräckligt många intervjuer eftersom Lotta och jag är för artiga för att fråga någion rakt ut om deras ålder, vi gick helt enkelt fram till alla män och kvinnor som såg ut att vara i ungefär 50 års åldern och det tog alltid ett tag innan vi kom överens om att hon eller han var i rätt ålder, jag kan tala om att det inte är lätt att gissa åldern på människor ! Vi hadde fråge formulär och den första frågan var vilket år de var födda..flera gånger blev vi överraskade nä vi trodde vi gått fram till en högst 55-tals född gammal människa när de visade sig att den var en 48 -tals människa men det gick lätt åt andra hållet också. Men fast det var jobbigt (vi var där från klo 12-8) och nervöst var det ändå roligt att höra allas historier, drömmyrken, favorit lekar från när de var små. Men ibland kändes det bara alltför bisarrt at gå och spana in äldre människor särskilt som jaaaa vi brukar inte spana in pappa gamla män när vi är på stan, och för att vi fick en hel del underliga blickar när vi glodde så innerligt på alla tanter och gubbar för att försöka lista ut hur gamla de var.

Tralalalalalaaa

Här är nu ett typiskt Disa lov på gång. Det innehåller en hel del sovande, ätande, läsande och tv tittande lite kompisar och lite shopping där emellan för omväxlingens skull. Jepp jag är en verklig latmask som tycker om att göra ingenting när jag har ledit. Nå någo smått annat har det också hänt..som tex vår fina kaffe stund hos en av våra grannar. Hon är en riktig pratmaija och vi fick höra fina historier (massor me skit) om våra andra grannar, hennes nära döden upplevelser och hennes åsikter om allt från politik till katter! Riktigt trevligt ändå, vi fick jätte goda hemlagade tuulihattuja. Lite svårt hadde jag att hålla mig för skratt emellanåt. Aidi kommer hem från Afrika nu också tidigt på morgonen, jag antar att jag måste stiga upp riktigt tidigt för att säga hej för hon hinner bara vara hemma typ 3 timmar och så måste hon iväg på skriba läger direkt och så ser jag inte henne på en vecka igen. Jag måste nog säga att jag har saknat den långa, irriterande fjanten lite.

Onödighetens tid

Alltså de två senaste skoldagarna har bara vari så onödiga..vaffö blev jag inte bara hemma?
Igår börja jag klockan 10 opch sluta klockan 12 men tänkt att ja nu ändå kommer dom dä två timmana ti skolan. Inte smart..den första timmen sitter ja där helt ensam och väntar på alla andra. Tillslut kom dom sen ändå nä engelska timmen sku börja, då kommer vår engelska lärare in genom dörren ger oss en novell säger read this och går ut igen...alla for såklart hem.
Trots att ja inte gjorde någo i skolan igår så for jag ändå idag igen till skolan fast vi sku ha en lika kort dag....nå jag kommer igen till skolan och där sitter Fiba så jag va int helt ensam den här gången.
Men här dagen visa sig vara ännu onödigare än den förra! Vi får i sista minuten veta att det är meningen att vi ska servera mat ti alla gammeldansare i c-skolan så vi traskar över till finska sidan. Sen ser vi på gammeldansen och går ner ti matsalen fö att få våra uppg. men det visar sig att där redan är ett helt gäng med typer som ska servera så vi far bara iväg från skolan. Men den här gången kan jag inte fara hem för att vi skall sälja bakverk, på gammeldansen ikväll. Så jag går omkring  i stan i flera timmar (jag orkade inte fara hem och vända). Jag tog en 1h promenad, åt och såg på leffa. Sen kom Lotta tibax ti stan o jag och hon far till skolan. Vi tar våra bakverk från lärar rummet och för dem ner till matsalen. I matsalen står en hel bunt med elever från finska sidan so  ska sälja sina saltiga grejer i samma "cafe" som vi.  Vi får veta att de är tillräckligt många för att sälja våra bakverk också och att vi lika gärna kan fara hem. Så de ble en hel del väntande för ingenting! Och jag säger då att kommunikationen måst börja fungera bättre mellan finska o svenska sidans lärare!

Småbarn + godis = kaos

Alltså det är verkligen inte en så bra grej att ha penkkis i en skola med lågstadie ungar! I andra skolor så sprutar abina vatten och sånt på andra bara för att det är roligt, i steiner är det ett vapen för att inte bli nertrampad av barn i desperat jakt efter karkki. Jag tyckte riktigt synd om abina barnen var påriktigt helt galna dom skrek och vifta o sprang omkring o rent ut sagt trakassera abina.
I steiner är det tradition att abina sjunger sånger om lärarna&skolan och det var väldigt roligt att lyssna på. Det här åre fick man höra godbitar som t.ex. "Jussa" (Judas av lady gaga) och "Pitkä kuuma Esa" (Pitkä kuuma kesä av popeda). Tyvärr förstördes framträdandena lite av att en massa små barn klättra upp på scenen mellan Abinas ben för att stjäla godis från kassarna de satt ner vid sina fötter :/
Det var många oskyldiga (alltså jag :D) som blev helt ner duschade för att de hamnade mellan Abinas vattenpistoler och barnen. Jag fick åtminstone ett ordentligt uppvaknande där jag morgontrött började gå uppför trapporna till mitt klassrum, framför mig kom abina plötsligt gående sen hörde jag bara en massa skrikande och blev snart fastklämd mellan en massa barn som kom springande bakifrån och abina framför. Tyvärr eftersom jag stod mitt i en trappa var det inte direkt nånstans jag kunde gömma mig....så jag fick snällt stå där o bli blöt!

Forever alone middag

Det var verkligen ett bra sätt att fira vändagen på genom att fara till Vapiano med goda vänner och äta. Nu fick jag umgås med människor jag inte hunnit träffa så ofta heller, tack Riikka, Tessa, Linn, Sandra och Domi för en fin kväll tillsammans :D. Jag fick en fin dikt också skriven till mej vändagen till ära på en servett bit. Så nu har jag ett fint minne att spara också.

 "Disa du är en rolig tös, mycket vackrare än en gös! Idag åt vi mat på fantasifulla (?) fat :)" GLAD VÄNDAG! <3: Sandra

Choklad muffins, fina sång prestationer, naken chock och Melissa

Fullt veckoslut som började med 5 timmars paj bakning tillsammans med mina kära klasskamrater på fredagen.
På lördagen va de dags att åka tillbaka till hesa, skulle träffa bästaste Karin och Ica. Vi for på amatör teater, Karin kände huvudrollen och Ica en av de som var med i "kören". Jag själv visste en typ och tjaa de ända jag kan säga är att jag nu vet hur det känns när du ser din klass kamrats storebror springa naken över en scen. Trots  små överraskningar som den var det en fin teater, jag förstod inte helheten men lyssnade på musiken och tittade på vad som hände. Alla som var med var otroligt bra både på att sjunga och skådespela. Sedan var det övernattning hos Ica där vi "skaippa" med Mellli för första gången sedan hon for. Hon hade en hel del intressanta saker att berätta, inte får hon tråkigt dit det är säkert! Det gav oss också Karin mig och Ica någonting att tänka på där vi satte och smaskade i oss muffins och sjöng fina sånger :).
Söndagen spenderades igen i skolan, vi måste ju sälja våra pajer!

Ibland ja lite slow...

Som ni kanske vet så kan man kolla hur många människor som har tittat på ens blogg, sökord människor använt för att hitta bloggen (bäst hittills "dansa med täppt näsa?") och sen från vilka länder människorna är som tittar på bloggen. Idag blev jag jätte förvånad när där plötsligt stod Australien..Australien! tänkte ja, herre gud vem dit långt borta läser min blogg!? Sen kände jag mig jätte dum för de är ju såklart Melli :D.
P.S jag har förresten "sett" Melissa redan tre gånger efter att hon for iväg...

Lotta, lille skutt, lottis

Jag och Lotta i skolan idag

Tack så hemskt mycket för Lotta! Min alldeles egna vardags hjälte :D
Hon är den som jag alltid går omkring och har "tråkigt" tillsammans med :)
Lotta har bevisat att man visst bara kan gå omkring och inte göra något tillsammans och ändå trivas...
Det börjar redan bli tradition att ta en promenad tillsammans efter skolan, runt i kampen och forum...
Trots att vi allti bråkar om vem av oss som måste bestämma vart där inne vi ska gå till näst! :D
Idag var också en sådan dag när tiden måste fördrivas och vi råkade båda ha pengar på oss (Lotta kom ihåg att betala tibax ti Fiba! :D) så de blev lite mer glamouröst än vår vanliga svängom i HM och slowmotion walk förbi munkarna vid Arnolds (av någon anledning saktar vi allti ned när vi går förbi där ;D). Vi var på kinesisk buffe resturang och åt.
Vi ses igen imoron Lotta!


                    Lottis <3

Barnsligheter

Idag har jag fått en välbehövlig dos av barnslighet! När man går i gymnasium och håller på att bli myndig så verkar de som att stunderna man bara får fjanta runt, leka och allmänt bete sig barnsligt minskar. Därför var det väldigt roligt att vi idag samlades ett gäng vänner hemma hos Tessa satte på oss våra hundra lager ytterkläder, tog våra pulkor och gav oss ut i backen. Väldigt kallt och ansträngande att pulsa omkring i knä djup snö men definitivt värt det. Att susa nerför backen och skratta åt sina snö begravda vänner. Har inte haft så roligt på länge :D

Ibland blir man rädd

Det är väldigt troligt att bara för man tänker på nånting så kommer det inte att hända...
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall. Men ibland undrar jag, tänk om man tänker för mycket på någonting kanske till och med önskar sig det kanske till och med tror på det man tänker, att det trots allt händer....
Nu talar jag inte om att man föreställer sig själv vinna på lotto o sen gör det, utan på något helt annat.
Jag talar om tanken på att någon skall skada sig eller till och med dö. Jag tror att alla nångång har tänkt så trots att det är hemskt och man knappast menar det på riktigt. Jag har faktiskt till och med sagt till en människa att jag inte bryr mej om han dör eller inte. När jag tänker sådant hänt, eller åtminstone efteråt så blir jag rädd, tänk om någon/något hörde mig och tror att jag faktiskt ville så...tänk om min "önskan" faktiskt gick i uppfyllelse den här gången (och det skulle ju i princip vara rätt åt mig om det faktiskt hände just för att jag tänkte så)
Ibland blir jag rädd trots att jag inte ens ville att någon skulle skadas...det är dom gångerna när mamma är försenad och inte svarar i telefonen, då när ingen vet vart Egon är och han har glömt att meddela att han far till en vän och när vi kommer på att vi inte sett Vivi på flera timmar och hon finns ingenstans att hitta.
Det är dom gångerna jag lyckas övertyga mig själv så bra att något har hänt att jag faktiskt börjar gråta. Och desperat försöker jag säga till míg själv att jag bara är dum och såklart har ingenting hänt..men ändå finns ett litet tvivel där. Det är då som jag ibland blir riktigt rädd för det känns som om när jag sätter så mycket energi på att tro det värsta att det på något vis blir så.
Oftast har jag ju fel...ingenting har hänt och det är ju egentligen löjligt att nästan allti tro det värsta men jag kan inte sluta tänka så för jag vet att någon gång kommer det att hända någo hemskt. Det kanske inte beror på att jag tänkt det, men vid någon punkt i livet kommer det att hända något hemskt. Människor dör och olyckor händer, för så fungerar livet.
Jag vet ändå allt det här och det är inte som om jag allti tror att det har hänt någonting till dem jag älskar. Men ibland får jag den där känslan och i det ögonblicket känns det förskräckligt. Förstå sen min lättnad när allt ändå som tur nog är som vanligt :)
Ursäkta det var inte meningen att vara så deprimerande :D

Och överraskningarna fortsätter...

Igår hittade jag en pocket bok på bordet skriven av en av mina favorit författare Nora Roberts (hadde varken läst eller sett den förut). Så jag fråga Aidi varifrån den kom och hon sa att den hadde luggi i postlådan...ingen lapp eller nånting med den, bara en bok. Först tänkte vi att den var en av grannarnas o hadde hamna i fel låda men eftersom den är på svenska verkar de int så troligt...
Men jag klagar inte! Nu har jag någo att läsa på veckoslute :D
.......men ja undrar ändå vartifrån den kom!?

Surprise!

Det här var nog överraskningarnas dag, vissa bra vissa dåliga.

Surprise nr 1. Bussen gick sönder på morgonen,inget annat att göra en stiga av. Fick leta mej ut i den smällkalla morgonen igen hoppa på någon ny buss, springa som en galning för att hinna med spåran trorts att jag helatiden visste att det inte spelar någon roll jag skulle komma försenat ändå. (Det var andra gången den här veckan en av mina bussar gått sönder pga kylan)

Surprise nr 2. När jag kommer hem efter skolan ligger det ett brev och v'äntar på mej. Det underliga var handstilen...jag kunde inte för mitt liv komma på vems det var, och det såg väldigt mycke ut som min egen! Hur jag än tänkte och tänkte så kom jag inte på någon med liknade handstil som jag. Efter att jag stått o glott på brevet en bra stund kom jag på att man bara kan öppna det och titta efter. Det visa sig att det faktiskt var jag själv som hadde skrivit ett brev till mej. På kulturkarnevalen hadde man i ett labb fått i uppgift att skriva ett uppiggande och positivt brev till sig själv som skulle vara roligt att få i fall man tex hadde en dålig dag. Idag var det ju inte direkt en dålig dag men en rolig överaskning ändå :D

Surprise nr 3. Min famo ringde för att gratta mig på namsdagen och bad om mitt konto nr. så att hon kunde ge mej ett litet "studie bidrag", hon tänkte att det skulle passa bra med lite finansiellt stöd nu när jag studerar och sånt. Och det hadde hon väldigt rätt i!

(Not a) Surprise nr 4. Besök av Ica! Inte en överraskning men bra ändå :)