Ibland blir man rädd

Det är väldigt troligt att bara för man tänker på nånting så kommer det inte att hända...
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall. Men ibland undrar jag, tänk om man tänker för mycket på någonting kanske till och med önskar sig det kanske till och med tror på det man tänker, att det trots allt händer....
Nu talar jag inte om att man föreställer sig själv vinna på lotto o sen gör det, utan på något helt annat.
Jag talar om tanken på att någon skall skada sig eller till och med dö. Jag tror att alla nångång har tänkt så trots att det är hemskt och man knappast menar det på riktigt. Jag har faktiskt till och med sagt till en människa att jag inte bryr mej om han dör eller inte. När jag tänker sådant hänt, eller åtminstone efteråt så blir jag rädd, tänk om någon/något hörde mig och tror att jag faktiskt ville så...tänk om min "önskan" faktiskt gick i uppfyllelse den här gången (och det skulle ju i princip vara rätt åt mig om det faktiskt hände just för att jag tänkte så)
Ibland blir jag rädd trots att jag inte ens ville att någon skulle skadas...det är dom gångerna när mamma är försenad och inte svarar i telefonen, då när ingen vet vart Egon är och han har glömt att meddela att han far till en vän och när vi kommer på att vi inte sett Vivi på flera timmar och hon finns ingenstans att hitta.
Det är dom gångerna jag lyckas övertyga mig själv så bra att något har hänt att jag faktiskt börjar gråta. Och desperat försöker jag säga till míg själv att jag bara är dum och såklart har ingenting hänt..men ändå finns ett litet tvivel där. Det är då som jag ibland blir riktigt rädd för det känns som om när jag sätter så mycket energi på att tro det värsta att det på något vis blir så.
Oftast har jag ju fel...ingenting har hänt och det är ju egentligen löjligt att nästan allti tro det värsta men jag kan inte sluta tänka så för jag vet att någon gång kommer det att hända någo hemskt. Det kanske inte beror på att jag tänkt det, men vid någon punkt i livet kommer det att hända något hemskt. Människor dör och olyckor händer, för så fungerar livet.
Jag vet ändå allt det här och det är inte som om jag allti tror att det har hänt någonting till dem jag älskar. Men ibland får jag den där känslan och i det ögonblicket känns det förskräckligt. Förstå sen min lättnad när allt ändå som tur nog är som vanligt :)
Ursäkta det var inte meningen att vara så deprimerande :D